tisdag 31 december 2013

måndag 30 december 2013

Husmästare

Idag avgjordes årets husturnering vilket innebär att de olika sovrummen tävlar mot varandra för att se vilka som blir hemmets mästare. I år stod gröna rummet (eller blivande gröna rummet, de nya gröna sängarna har inte kommit än) som vinnare och matchhjälten ingen mindre än lagets yngste spelare Ivan som satte en kanonstraff rakt i krysset.
 
Självklart var det också Ivan som fick äran att ta emot guldbucklan som nu kommer att pryda deras rum.


Ivan tog sats inför straffen och satte dit den fortare än jag hann blinka...

...här tar han stolt emot pokalen som  ETCP House Champions 2013. Stort grattis!

söndag 29 december 2013

Svensk julafton

Ikväll har vi firat svensk julafton med köttbullar, tomteluvor och julklappsspel!

Isaac, Tugume och Kwesiga laddade för julbord

...ett julbord som blev extra stämningfullt med discolampor som en av er snälla läsare skänkt...

...ni kan tro killarna gillade både lamporna och maten.

Så mycket att de brast ut i dans

Vi andra ville inte vara sämre...

Mamma in action

Kvällen avrundades traditionsenligt med julklappsspelet

lördag 28 december 2013

Brian och Stuart

De här två var bittra fiender när vi flyttade in i huset. Bråk och tårar jämt. Tills de en dag (med lite hjälp) insåg att de hade mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. De kommer från samma område, har en nästan identisk bakgrund, älskar båda musik, teater, fotboll, tjejer...

...och mode.

Nu gör de i princip allt ihop.


De har köpt nya kepsar för sin veckopeng för att vara extra stiliga till jul.

fredag 27 december 2013

Ett barns ärlighet

Mina föräldrar är här och det är vi alla så glada för. Grabbarna släppte allt de hade i händerna och sprang tjutande emot dem när de kom in genom grinden. Härligt!
 
Som vanligt var de fascinerade över min pappas kroppshydda, Ivan slog händerna runt honom för att avgöra omkretsen och konstaterade att den inte blivit mindre.
 
Ivan: Papa, everytime you tell us that next year you will have reduced but instead you grow fatter.
 
Finkänslighet, vad är det? I Sverige hade en sådan kommentar ansetts oförskämd men Ivan menade absolut inget illa, i Uganda är nämligen en större kropp ett tecken på att man har det gott ställt. Att man har god aptit och råd att äta väl.
 
Ja, så kan man ju också se det.

torsdag 26 december 2013

Kalkonmiddag

Att fira jul i Uganda är en utmaning men samtidigt fantastiskt kul. Även om man inte alltid ser det så för stunden. Som igår. Vi hade köpt en kalkon och jag såg framför mig hur vi skulle duka upp långbord i vardagsrummet med den ugnstekta kalkonen i mitten. Jag bad killarna att slakta den på morgonen så att vi kunde komma och börja tillaga den när de gått till kyrkan.
 
Känslan av besvikelse när man väntar sig en stor fin kalkon redo att skjutsas in i  ugnen och istället får ser den magnifika fågeln styckad i småbitar är ganska påtaglig. Det var nära på att jag grät en skvätt.
 
Ja jösses.
 
Man blir jämt påmind här om hur olika våra referensramar kan vara. För mig var det så självklart att kalkonen skulle vara hel att jag inte tänkte på att säga det och för dem var det lika självklart att den skulle styckas.
 
Middagen blev, trots inte som planerat, hur bra som helst.
 
(Vi har förresten jätteproblem med vår internetuppkoppling och det är otroligt frustrerande. Det kommer och gå hela tiden och att ladda upp bilder är stört omöjligt. Vi försöker att lösa det.)

tisdag 24 december 2013

Julafton

Det är ju för tusan julafton idag. Om det inte vore för julhälsningarna på mobilen hade jag nog missat det helt. Mycket jul i Uganda också men de firar inte förrän imorgon så här har idag varit dan före dopparedan så att säga. Vi kom tillbaka till Kabale i natt (efter att äntligen ha lämnat in alla nödvändiga papper för uppgradering till NGO - SKÖNT!) och hela dagen har ägnats åt förberedelser inför julfirandet. Grabbarna har bakat, städat och fått välja nya kläder ur vårt, tack vare er, välfyllda lager medan jag snurrat rundor i stan och ordnat det som ordnas ska. I detta nu har jag just klätt färdigt min lilla plastgran, mina föräldrar sitter i en bil på väg till oss från flygplatsen och grabbarna sussar (läs snarkar) i sina julpimpade rum, jag ser från min balkong hur det blinkar från deras fönster. Vi är redo för och ser fram emot jul med andra ord.
 
Jag hoppas att ni alla njuter av er.

lördag 21 december 2013

Snart jul

Som vanligt tar allt längre tid än beräknat i Kampala, tanken var att vi skulle vara tillbaka i Kabale till helgen men så blir det tyvärr inte. Det är ett par dokument vi inte visste behövdes som ska lämnas in på måndag. Vi har blivit garanterade att myndigheterna ska vara öppna men skulle inte blir ett dugg förvånad om det skulle visa sig att halva kåren gått på tidigt julfirande. Nåväl, vi måste ge det en chans annars är vi tvungna att kommat tillbaka igen i januari och det vill vi gärna undvika.
 
I Kabale pågår just nu julpyntande av huset, grabbarna får som vanligt fria händer att dekorera sina rum och jag ser mycket fram emot att se resultaten. På julafton återvänder vi och då kommer också mina föräldrar. Jippie!
 
Kan förresten avslöja att vi har köpt en "julklapp" i Kampala som kommer få grabbarna att tappa hakan rejält.
 
Lovar att avslöja vad det är när vi är tillbaka.
 

fredag 20 december 2013

Dagens rubriker

Idag röstade det ugandiska parlamentet ja till förslaget om den omdiskuterade anti-gaylagen. Livstids fängelse om man döms för homosexualitet.
 
 
 
 
Den enda som kan hindra att det blir verklighet nu är President Museveni som måste besluta om det ska bli en ny lag eller inte. Ett beslut som inte kommer bli enkelt för honom att ta eftersom majoriteten av den ugandiska befolkningen är för förslaget medan länder, som Uganda är direkt beroende av, tydligt är emot och hotar med biståndsstopp om lagen blir ett faktum.

torsdag 19 december 2013

Favorit

Jag glömmer aldrig den första gången jag var i Kampala med grabbarna och fick höra om King Kabakas rondell. En av huvudstadens sevärdheter. Fnissar fortfarande varje gång jag åker förbi och hoppas innerligt att jag en dag får se kungen själv passera. 


Bloggen torsdagen den 20:e oktober 2011

"Knugens rondell

När vi var i Kampala för några veckor sedan passerade vi en rondell som enligt chauffören tillhör King Kabaka of Buganda. Så pass.

Ok, tänkte jag. Kungen har en rondell döpt efter sig. Inte helt ovanligt.

Nej, nej. Alltså, det är hans alldeles egna rondell. Eller, för honom är det tekniskt sett ingen rondell. När han kommer öppnar man nämligen grindarna så att han kan åka rakt igenom istället för runtom.

Man skulle ju kunna tro att det är en stor, magnifik rondell och att det liksom är pompa och ståt när knugen kommer farande. Nej, igen. Det är en liten yttepytterondell men det är bara hans och ingen annan får passera. Resten av trafikanterna, inklusive presidenten om han skulle råka ha vägarna förbi, får snällt köra runt.

En omväg på cirka 3,5 meter.

Hå hå."

 

onsdag 18 december 2013

Historien upprepar sig

Igår råkade vi stöta på en bekant här i Kampala, kul sammanträffande i denna kaosartade miljonstad, särskilt eftersom ingen av oss är härifrån. Denne bekante har varit volontär och sponsrat en organisation i en mindre ugandisk stad.
 
Vi la märkte till att han magrat rejält och såg allmänt tärd ut så vi undrade, med minne av hur bra han verkade må sist vi sågs, hur allt var. Han berättade då en historia, skrämmande lik den jag upplevt med "Director" om upptäckter av vanvård, förskingring av pengar och falsk marknadsföring. Efter att ha konfronterat de ansvariga har han blivit trakasserad och tagit emot hotelser så till den grad att han mer eller mindre fått fly till Kampala i rädsla för vad som kan hända om han stannar. Jag fick en klump i magen samma sekund som han började berätta och den har inte blivit mindre.
 
Det är alltför vanligt att människor och organisationer inte är det de utger sig för att vara. Utsatta barn utnyttjas i syfte att tjäna pengar. Usch.
 
Jag blir så förbannad.
 
 

tisdag 17 december 2013

I Kampala

Jag är i Kampala, den här gången för att uppgradera Emma & Therese Children's Project från Community Based till Non-Governmental Organisation. Det är med blandade känslor jag är här ska jag säga, vi har ju inte direkt haft tur i kontakt med myndigheter här tidigare. Så säger förresten alla. Det är ett jäkla helsike för att tala i klartext därför att varenda person man pratar med ger olika information och det är nästintill omöjligt att veta vad som egentligen är riktigt (än krångligare blir det när det ibland inte verkar spela någon roll om något är riktigt eller ej medans det ibland är störtomöjligt hur riktigt det än må vara). Vi har i alla fall lyckats få tag på ett officiellt dokument som listar alla krav för registrering av NGO och vi har jobbat hårt de senaste veckorna för att se till att vi har alla papper, rekommendationer, stadgar osv i ordning. Nu håller vi bara tummarna för att det inte finns en senare version av de där kraven.
 
Då hoppar jag.  
 
 
 

måndag 16 december 2013

Det gick av bara farten

Killarna både förstår och pratar engelska väldigt bra nuförtiden. Vad som sviktar är deras självförtroende ibland och de ber då om att få någon att översätta åt dem. Som till exempel James som hade något han ville ta upp på vårt förra husmöte. Han ställde sig upp och började med att på engelska be om att få prata Rukiga med Gwanga som tolk för att han kände sig osäker på om han kunde förklara på rätt sätt på engelska. Okej då, sa jag och James satte igång att prata. På engelska. Med Gwanga och övriga tittande på honom med uppspärrade ögon. När han var klar väntade han på att Gwanga skulle ta vid.
 
Gwanga: But you already said everything in english!
 
James: I did?
 
Sen bröt världens gapskratt ut.
 
Som sagt, deras engelskkunskaper är det inget fel på. Det gäller bara att våga. Eller, som i James fall, låta det "omedvetna" tala.


Finaste James. Han kan mer än han vill inse.

söndag 15 december 2013

TACK!

Wow, otroligt vad många kreativa och begåvade människor det finns. Ett innerligt tack till alla er som skickat förslag på loggor och erbjudanden om hjälp. Jag är överväldigad. Varenda en som skickats är otroligt fin och jag vet inte hur vi ska kunna bestämma oss. Jag lovar att, under veckan, återkomma till alla er som skickat förslag för att se hur vi kan gå vidare.
 
Igen; STORT, STORT TACK! Ni är fantastiska!

fredag 13 december 2013

Vi behöver en logotyp. Finns det någon som kan hjälpa oss?

Vi är som ni vet en registrerad Community Based Organisation i Uganda och hoppas på att snart få NGO (Non Government Organisation) status istället. Nästa vecka åker jag till Kampala och lämnar in ansökan. Samtidigt går registreringen av vår svenska insamlingsstiftelse framåt och vi håller tummarna för att det blir klart innan årsskiftet. Det har tagit tid, jag vet, därför att vårt största fokus hela tiden har varit tvunget att ligga på det dagliga arbetet med "skitungarna". Det är också vad jag brukar svara folk när vi de frågar hur det kommer sig att vi inte har någon organisationslogga. Man är som tokig i logotyper och stämplar här och jag vet alltför många exempel på verksamheter som endast verkar bestå av just detta. Tjusiga skyltar och brevpapper men mindre action där det är tänkt. Hos barnen.
 
Med det vill jag inte påstå att vi inte vill ha någon logga. Tvärtom. Vi vill jättegärna också ha en fin logotyp. Det har bara inte varit prio nummer ett. Men nu känner vi att det är dags. Problemet är att jag inte har en susning om hur man designar en logga och de skisser jag gjort har alla hamnat i papperskorgen. Jag vill inte ens tänka på vad det skulle kosta att anlita en firma för att göra det åt oss och därför kom jag att tänka på Er, fina läsare. Det finns säkert många av er som är superduktiga på just det här och därför vill jag höra med er om ni skulle vilja hjälpa oss? Det skulle betyda så mycket.
 
Vad vi behöver är alltså en logga som representerar vår organisation och det som måste inkluderas är:
 
Emma & Therese Children's Project (möjligen ETCP)
Kabale - Uganda, eller bara Uganda
 
OBS! "Skitungarna" eller "Våra skitungar", d.v.s. namnet på bloggen, ska inte vara med i loggan. 
 
Finns det någon som kan och vill hjälpa oss? I så fall får ni jättegärna maila era förslag till skitungarna2011@hotmail.com




torsdag 12 december 2013

Turneringsförberedelser

Den 6:e januari drar den tredje upplagan av "ETCP Kabale Youth Football Tournament" igång och vi har fullt upp med att planera för att det ska bli den bästa hittills. Vi har pratat med spelare och låtit tränare fylla i utvärderingsformulär. Allt för att hjälpa oss kunna förbättra. De flesta har överlag varit väldigt nöjda med föregående turneringar men har efterlyst fler spelarkategorier. Därför har vi nu bestämt oss för att lägga till ytterligare två, nämligen Pojkar 15 år och Flickor 13 år vilket kommer innebära (om alla platser fylls) att närmare 600 ungdomar kommer att delta.
 
Mycket arbete för att få det att funka men också så otroligt skoj!
 
De här omdömena gör mig glad
 

onsdag 11 december 2013

Music and drama

Under loven anordnar vi alltid aktiviteter för att hålla ungdomarna sysselsatta och det här jullovet är inget undantag. I veckan har både fotbolls- samt musik och dramaträning dragit igång. Det sistnämnda med fler deltagare än vi räknat med. Isaac anslöt nämligen som om det vore den mest naturliga sak i världen.
 
Vilket det ju också är. Klart han ska vara med.

Isaac växer och utvecklas så fort att vi knappt hinner med och ibland glömmer vi att han inte är någon liten bebis längre.

tisdag 10 december 2013

Till minne av Nelson Mandela

En läsare undrade hur man har hanterat Nelson Mandelas bortgång i Uganda. Det har naturligtvis fått mycket uppmärksamhet och har inte gått någon obemärkt förbi. Många av killarna vet mycket väl vem och vad Mandela var och de som inte visste tidigare gör det definitivt nu.

Ikväll håller vi en tyst minut för att hedra hans minne.

Vila i frid, Nelson.

måndag 9 december 2013

Nya gaddar

Tom har levt på gatan under en väldigt långt tid och har många ärr, både fysiska och själsliga, som dystert bevis på det. Märkena på hans hud kommer han nog dessvärre att få leva med men den mentala biten ska vi göra allt vi kan för att läka. Likaså hans tänder. Han saknar två stycken som slogs ut när han trillade ner från andra våningen på ett hus. Jag vill inte ens föreställa mig hur ont det måste ha gjort. Vi har tagit honom till en tandläkare som har lovat att se till att Tom har en komplett tandrad tills han börjar skolan i slutet av januari.
 
Det ser han mycket fram emot. Vi får hoppas att det blir bra.



Det här fina leendet kommer förhoppningsvis att kompletteras med nya tänder snart.

söndag 8 december 2013

Ny kollega

Jag har, i allt kaos med icke-fungerande dator (som nu går som smort igen), glömt att berätta att vi har anställt en ny medarbetare. Vi har letat sedan i våras och haft en handfull som provjobbat men som av olika anledningar inte uppfyllt våra kriterier. Nu har vi äntligen hittat en kille som vi tror passar perfekt för jobbet. Vi känner honom sedan länge eftersom han är fotbollstränare och deltagit i alla turneringarna, dessutom har han arbetat som ansvarig för elevhemmet på killarnas skola i flera år. Grabbarna känner honom alltså väl och de tycker mycket bra om varandra, han har den fantastiska egenskapen att lyckas få barn att älska honom samtidigt som de lyssnar på och respekterar honom. Precis vad vi behöver.
 
Vi är väldigt glada att välkomna Richman i gänget!



Richman i mitten med Zakayo och Buddha
 
 

lördag 7 december 2013

Festligheter

Idag var vi inbjudna till fest anordnad av en läkare i stan. Han arbetar mycket med och för utsatta barn och ville genom denna tillställning hylla dem och låta dem ha kul samtidigt som frågan om deras situation och vad som kan göras för att hjälpa belyses.
 
Tyvärr var jag uppbokad på annat håll och kunde inte delta men Andrew tog med sig några av barnen för att representera vår organisation. Efter en tids väntan (eftersom vi aldrig lär oss att inget startar på utsatt tid) drog festligheterna igång och alla hade jättetrevligt. Särskilt Isaac, vad det verkar,  han dansade som aldrig förr.

 

Lång väntan...

...innan festen äntligen drog igång med dans för de minsta...

...Isaac hittade snabbt kompisar...

...och verkade trivas hur bra som helst,

Tugume ansluter i ringdans


...och när de äldre intog dansgolvet ville våra andra killar inte vara sämre.
På väg hem igen

fredag 6 december 2013

Cecilia och Bengt Kyllinge

Vi ser som sagt väldigt mycket fram emot de besök som ska komma under jullovet. Först ut är mina föräldrar som anländer den 24:e dec, kan man få en bättre julklapp? Och i januari får vi fint besök utav sångerskan Cecilia Kyllinge och hennes man Bengt. De har hållit konserter och har i samband med dem samlat in pengar till "skitungarna" och mycket snart kommer de alltså ner och hälsar på oss. Det ska bli kul.
 
Spelningarna heter Så vill jag bli - en hyllning till Björn Afzelius och det finns fortfarande chans att gå och se dem. Om ni befinner er i Tällberg eller Gävle under helgen tycker jag definitivt att ni ska ta chansen. Fantastiska musiker. Och människor.
 
Konsertinformation:
 
6 och 7 dec - Villa Långbers, Tällberg
bilj: http://www.villalangbers.se/adventspaket-med-underhallning/

sön 8 dec 17.00 - Gasklockorna, Gävle
bilj: http://www.gasklockornagavle.se/sa-vill-jag-bli-en-hyllning-till-bjorn-afzelius/
 
Cecilia och Bengt (till vänster) med sitt band. (Foto: dt.se)


 

 

torsdag 5 december 2013

Vi fräschar upp huset

När gymnasiekillarna var borta passade vi på att dra igång ett projekt som varit planerat länge, nämligen att måla om våra väggar som varit i dåligt skick. Av bara farten bytade vi samtidigt ut vår toalettstol och ett gäng kakelplattor i badrummet som hade sina glansdagar innan grabbarna ens var födda skulle jag gissa. Jag har trott att det är något som skulle kosta en förmögenhet men det visade sig vara betydligt billigare (ca 1000 kr inkl. hantverkare) och fortare gjort än jag trott så vi slog till.
 
Dessutom leveraras (förhoppningvis) nya sängar innan jul. Vi har nu tvåvåningssängar men har fler barn än bäddar och ville därför bygga på ytterligare en våning på varje säng. Detta visade sig tyvärr vara omöjligt, sängarna är nämligen inte tillräckligt stabila och därför var vi tvungna att beställa nya. Eftersom de gamla fortfarande är högst användbara tänker vi skänka dem till någon skola eller familj som behöver dem här i Kabale.
 
Lagom till jul beräknas alltså vår upprustning vara färdig och då hoppas jag kunna visa er bilder på det färdiga resultatet.

Målning av sovrummen

I väntan på ny toalettstol
 
 
 
 

onsdag 4 december 2013

Gymnasieeleverna tillbaka

Antligen ar de hemma igen, vara gymnasiekillar som varit pa "patriotic work shop" i snart tva veckor. Nagot magrare och valdigt mycket skitigare an nar de lamnade men alla i ett stycke, tack och lov.
 
Nu har lovet officiellt startat och vi ser mycket fram emot allt skoj som komma skall. Julfirande, fotbollsturnering och harliga besokare fran Sverige.

Jippie!

Alla deltagare fick diplom, har ar Ajes,

tisdag 3 december 2013

Ians examen

Idag tog var lille Ian "studenten" fran forskolan. Nasta ar borjar han forsta klass. Stora killen.

I klassrummet innan avslutningen. Ian sitter langst fram till vanster.

Ian och klasskompisarna gor sig redo...

...stallde sen upp sig pa led.

...och marscherade in pa skolgarden till foraldrar och slaktingars applader. Sa sota i sina drakter.



måndag 2 december 2013

Fisk pa menyn

Vi gillar alla fisk har men i lite olika tappningar...


Jag har manga ganger hort att ugandisk fiskgryta med kokbananer ar utsokt. Fiskhuvudet ska tydligen vara en riktig delikatess. Jag har inte vagat prova an...
...utan kor pa sakra kort. Panerad file med potatis.

lördag 30 november 2013

En tupp!

Det ar nu snart ett ar sedan vi hittade lille Emmanuel pa gatan. Och ett ar sen vi foljde med honom hem och fann hans mamma Enid i mycket kritiskt tillstand och sag till att hon kom till sjukhus sa fort som mojligt. Sedan dess har vi hjalpt Emmanuel med skolavgifter och Enid med lite pengar varje manad for att hon och barnen alltid ska ha rad att ata. Igar, innan Emmanuels skolavslutning, kom hon och halsade pa oss. Med sig hade hon en tupp. Japp, en tupp. Den ville hon ge till oss for att visa hur mycket hon uppskattar vad vi gor for henne och barnen. 

Inte helt bekvam sittande med en tupp i knat men jag uppskattar givetvis gavan enormt mycket. Valdigt rart av henne.

Tack alla Ni som skanker pengar till oss och gor det mojligt for oss att hjalpa. 

Tuppen tillagnar vi ALLA ER!

Isaac ar iaf inte ett dugg radd for tuppar


(Anledningen till att jag skriver utan prickar over vissa bokstaver ar for att min dator fortfarande inte fungerar som den ska och killen som lovat hjalpa mig hela tiden skjuter pa det. Tills vidare far jag anvanda internetcafe men forhoppningsvis funkar min dator igen i borjan pa nasta vecka.)

torsdag 28 november 2013

Inbillningssjuka

Nar vara grabbar ar sjuka eller har skadat sig brukar vi givetvis se till att de far den vard de behover. Med ansvar for sa manga blir det en del turer till Kabales kliniker. Dock inte i narheten av sa manga som i borjan. For att de var sjuka oftare da? Inte riktigt. Nej, de ville att det skulle vara millimeterrattvisa jamt och om en var sjuk och togs till doktor hade vi ytterligare en handfull krassliga stackare dagen efter. De klarade inte tanken pa att en skulle fa nagot och inte de andra.

Detta ar en vana de tack och lov inte har langre.

Jag gissar att beteendet bottnade i ett behov av att bli sedda. Nu vet de att vi alltid finns dar och att de inte behover slass om uppmarksamhet. De har insett att vi bryr oss lika mycket om dem allihopa men att deras behov ser olika ut. Det vill saga att om en drar ut en tand betyder inte det att alla behover dra ut en tand.

Nagonstans pa vagen upptackte de nog ocksa det mesta ar roligare an att sitta i ett vantrum en halv dag.

onsdag 27 november 2013

Hoppsan...

Mitt internet har gett mig en san huvudvark de senaste dagarna och jag har svurit over operatoren for deras usla vara. Tills vi testade modemet pa Alex dator och det funkade galant. Vi tog da min dator till en reparator i stan som snabbt konstaterade att den ar full av virus och att det i sin tur slagit ut min internetuppkoppling.

Jag: But I have the latest antivirus installed!

Datorkille: Did you activate it?

Jag:...


söndag 24 november 2013

Sir, yes, sir!

Våra gymnasieelever kommer att spendera två veckor ifrån oss. De är, genom skolan, kallade till en s.k. patriotic workshop. Exakt vad det innebär vet jag inte med jag har fått höra att det handlar om någon slags lätt militärutbildning. Jag är inte jätteförtjust i det hela men det är obligatorisk närvaro som gäller och det är självaste presidenten som står bakom initiativet så det känns inte som att det är läge att sätta sig emot.
 
Grabbarna själva är i alla fall väldigt exalterade och har redan börjat öva i trädgården.

 

Stuart visar hur han tror träningen kommer gå till

SALUTE!

Får se om han håller minen bättre när det är allvar.

fredag 22 november 2013

Tom har flyttat in

När vi hade varit hos läkaren med Tom förra veckan frågade vi om han skulle vilja komma över en helg och prova på att bo hos oss. Omställningen från gatan är stor tänkte vi och att det kanske är bra att ta det lite försiktigt och inte pressa honom. Han ville jättegärna spendera en helg hos oss. Vilken skulle passa, undrade vi. "Denna" (läs förra), svarade han Så han hängde med oss förra fredagen och sen dess har han stannat. Inte en tanke på att återvända vad det verkar. Han har till och med börjat studera så smått. Vi har hyrt in en lärare som undervisar honom ett par timmar om dagen för att få en uppfattning om hur mycket han kan och vad vi måste lägga mer fokus på. Tom hoppade av skolan i andra klass och har inte satt sin fot i ett klassrum på över sex år. Vi hoppas att han, med stödundervisning under kommande jullov, kommer i fatt så pass mycket att man låter honom få börja trean när nästa läsår drar igång i slutet av januari.
 
Otroligt motiverad och fokuserad är han, Tom. Visst lär det komma svackor men om han behåller en bråkdel av den fantastiska attityd han har just nu kommer det här gå galant.
 
Vi håller tummarna.

Varje förmiddag den här veckan har Tom fått undervisning hemifrån.

torsdag 21 november 2013

Fashionistas

En låda till bredden fylld med skor och väskor. Vilken dröm för två småttingar. 
 
Så mycket att välja bland
 
Titta vad tjusiga vi blev
Isaac

Granntjejen Katherine

onsdag 20 november 2013

Magic?

Aje hittade en ritplatta bland alla grejer igår. Ni vet en sådan där man drar med en liten spak och allt man ritat/skrivit försvinner. Perfekt för en fotbollsmatch när man ska byta in spelare tyckte han och demonstrerade för killarna en efter en när de kom hem från skolan. Alla var fascinerade över det faktum att man kunde "sudda" så enkelt. Allra mest Ivan, han vred och vände på plattan för att försöka lista ut hur det går till, vilket Aje tyckte var hysterisk roligt.
 

Aje visar att det är dags för Ivan att antingen kliva på eller av planen.

Men hur tusan funkar det?

Ahaaa...

tisdag 19 november 2013

Ordning och reda

När alla grejer ni skänkt nådde oss i våras lät vi dem vara kvar i de bananlådor de fraktades i och har sedan dess stått staplade i huset. Tanken var att vi enkelt (eftersom lådorna var numrerade) skulle kunna hitta vad vi letar efter när det behövs. Det har dock visat sig vara ett jädra projekt att ex hitta ett par skor när någon behöver, eller en tröja eftersom det funnits skor och tröjor i hur många kartonger som helst. Idag tog vi ordentliga tag och bestämde oss för att göra något åt saken. Sortera allt och packa om. Var kategori samlad på ett och samma ställe så att vi snabbt kan hitta vad vi letar efter.

Än en gång blev vi överväldigade när vi insåg hur mycket grejer vi har fått. Jösses. Såhär ser vårt vardagsrum ut för tillfället och kommer nog göra någon dag till innan vi fått ordning på allt.

Igen, tusen, tusen tack alla ni som donerat saker till oss. Fantastiskt.

söndag 17 november 2013

Första klippet

Enligt mig hade Lilleman gärna fått behålla sin vildvuxna frilla men jag blev nedröstad av mina kollegor så det var bara att ta fram saxen. Och visst blev han stilig, det måste jag hålla med om.

Före

Balotelli kallade grabbarna honom. Massa hår mitt på huvudet och knappt något alls på sidorna.

Själv var Isaac inte jätteförtjust över klippningsidén men när han fick en egen sax och kapade grässtrån under tiden lät han Stidia göra sitt jobb.

Och vilket jobb hon gör sen. Helt fantastisk är hon med Isaac.Här kammar de varandra efter avslutad klippning.

Såhär blev resultatet. Stora killen.